månadsarkiv: augusti 2018

Svar på tal till den som försöker döva sina känslor

Varför försöker du döva dina känslor?
Vad du egentligen skulle vilja ha är samhörighet eller kärlek, är det inte så?
Skulle du välja det om det var ett alternativ?

– Antagligen, men det kommer inte att hända.

– Det kan komma att hända om du öppnar dig själv för det alternativet.
Vill du öppna dig för det alternativet eller köra över dina  känslor tills du är död på insidan?

– Jag är redan död på insidan.

– Så om kärlek fanns som alternativ, skulle du välja det?

– Visst.
– Men jag får mitt hjärta krossat för att jag öppnar upp mig och  älskar för mycket.

– Jag förstår.
– Du litar på dem.
– Du blir befriad genom att inse att alla försök att få det du vill
är fruktlösa.
– Vad söker du efter i en relation?

– Bra sex. Trohet. Kärlek. Humor.

– Men om du observerar människor. Är de statiska eller föränderliga?

– Jag antar att man kan förändras.

– Om du tittar på ett träd t.ex. Det ser ut som det står helt stilla.
Men i verkligheten så växer det och utvecklas eller hur.
Så är det med alla biologiska varelser. Oss människor också.
Vi är i konstant förändring.

– Sant.

– Men ändå vill vi ha något vi kan lita på. Som en klippa att luta oss mot.
Som kommer att vara där för oss.
Så det är en gåta hur något som ständigt förändras ska kunna vara där för oss
på det sätt som vi önskar.

– Ok

– Så om vi går vidare.
Är ett åtagande något vi gör just nu eller för evigt?

– Jag antar att det kan vara antingen för nu eller för evigt.

– Jag förstår hur du menar. Men åtagandet gör vi bara just nu.
Vi kan inte kontrollera våra framtida jag. Vi kan bara göra planer
för att hjälpa vårt framtida jag att vara den vi vill vara.
Även om vi binder upp oss för livet, så är åtagandet något vi gör
vid varje enskild tidpunkt.
Så att binda sig till någon blir mer en plan än en en förväntan.

– Ok.

– Vi kan uppleva samhörighet med någon men inte att lova eller förvänta sig
att den kommer att finnas där i framtiden. Bara planera för det.
Vi kan ha roligt tillsammans, uppleva saker tillsammans eller t.o.m. binda upp oss,
men vårt framtida jag känns mer och mer overkligt.

– Hur kan någon vara underbar eller fruktansvärd om vi hela tiden förändras?

– Varje gång vi litar på någon, accepterar vi risken att de kan skada oss och
vi beslutar oss för att den risken är värd att ta.

Om någon går emot vår tillit t.ex. genom att skada oss kan vi ta oss ur det.
Istället för att döva våra känslor och känna oss oförstådda kan vi ge utlopp för våra känslor,
och se vårt sanna jag som något föränderligt och växande.

Om vi ser oss själva som föränderliga och växande kommer en frihet från att sätta en
etikett på oss själva som oälskbara eller en frihet från destruktiva förhållanden,
när allt vi egentligen vill är en djup känslomässig samhörighet.

Du lyssnade till detta för att du ville något bättre.
Så tacka dig själv för att du tillät dig lyssna till detta.